Något historiskt är på väg att hända, men vad exakt är det? Den frågan ställer sig Tomas Pettersson, ordförande i Heval Förlag
I dag träder den nya anti-terrorlagen i kraft. Den är framtagen av den svenska regeringen för att kunna döma kurder i domstol och visa upp dessa som troféer för den turkiska regimen. På vägen har rättsexperterna i Lagrådet körts över. Förhoppningen är att Turkiet nu ska häva sitt motstånd mot den svenska ansökan och släppa in oss i Nato. Men hur hamnade vi där? Hur blev det att vi använder en erkänt usel lag för att offra de som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter till en islamistisk envåldshärskare för att komma med i en kärnvapenallians? Det behöver finnas extra tunga skäl till att så är fallet, kan man tycka. Det måste rent av finnas exceptionella anledningar för att Sverige ska offra rättsstatens principer och de mänskliga rättigheterna för att nedlåta sig till den här nivån.
På ytan framstår det också som att det är en unik situation i Sveriges historia. Om vi går tillbaka lite mer än ett år tiden finner vi upprinnelsen till det som hänt sedan dess. Den 22 februari 2022 invaderade stormakten Ryssland sin mindre granne Ukraina i sydväst. Skälen som den ryske presidenten Vladimir Putin angav för invasionen var det ingen intelligent människa som köpte. Det rörde sig i stället om ett rent aggressionskrig, inte olikt Nazitysklands angrepp på Polen i början av september 1939. Den svenske statsministern vid tillfället, Magdalena Andersson, reagerade kraftfullt och snabbt. Sverige skulle lämna sin tvåhundraåriga alliansfria politik bakom sig. Hon höll t.o.m. ett tal till nationen i TV, vilket var mycket ovanligt. Ryssland kanske inte är redo att invadera Sverige i dagsläget, sade hon, men vem vet vad som händer i framtiden…
Många blev uppriktigt rädda. Ryssland är verkligen ett hot mot Sverige, var Magdalena Anderssons budskap, och naturligtvis behöver vi vara med i Nato för att försvara oss.
Allteftersom veckorna gick avtog den inledande chocken för många och det blev enklare för de som inte satt i regeringskansliet att ta till sig information. Rysslands invasion av Ukraina var fortfarande ett aggressionskrig och Putin fortfarande en krigsförbrytare, men samtidigt blev det allt mer uppenbart att Ukraina i Rysslands ögon intog en helt annan historisk, ideologisk och geopolitisk plats än Sverige. Med andra ord: Putin tog inte ett namn ur en hatt för att bestämma vilket land han skulle invadera. Invasionen av Ukraina genomfördes inte på måfå, utan det gick att förstå varför det var Ukraina och inte Sverige som invaderades.
Experterna visste detta från början och några av dem förutsåg t.o.m. invasionen. En av dem var Oscar Jonsson, doktor i krigsvetenskap och forskare vid Försvarshögskolan, som helt nyligen utkom med en bok passande nog betitlad Hotet från Ryssland. Det är en välskriven, kunnig och upplysande bok. Den som tvekade angående det kloka i Nato-ansökan bör genom att läsa boken kunna få sina sina tvivel stillade. Den uppfattningen får man åtminstone med tanke på bokens titel och faktumet att Hotet från Ryssland är 200 sidor lång. Läsaren misstar sig emellertid då. Jonsson, som är en nogräknad forskare, känner sig på sidan 26 nödgad － bokens ärende till trots － att säga att “det stämmer säkert” att Ryssland inte enskilt skulle invadera Sverige. Ryssland är alltså ett hot på samma sätt som Norge är ett hot. De kan få för sig att invadera Sverige, men det finns ingen anledning att tro att de ska göra det.
Därmed försvinner också den enda rimliga anledningen till att gå med i Nato.
Läsaren bör dock inte sluta läsa Jonssons bok där på sidan 26. Den är nämligen mycket givande i sin genomgång av alla de sätt som Ryssland på riktigt gör för att göra livet surt för Sverige － vad Jonsson benämner som underrättelsehotet, cyberhotet, informationshotet samt det ekonomiska hotet. Utifrån Rysslands spionage, hackande, spridande av lögner och mycket annat är det faktiskt fullt rimligt att föreställa sig att landet hyste tankar på att invadera Sverige. Tänk om det var sant: de spionerar på myndigheter och företag; hackar hemsidor och databaser; sprider rykten och osanningar på nätet. Naturligtvis måste vi utgå ifrån att de kan invadera oss också. Om du och jag var Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson, vad hade vi gjort då? Vi kan såklart bara spekulera, men efter att den inledande chocken hade lagt sig hade vi definitivt ansökt om medlemskap i Nato. Men hade vi nöjt oss med det? Hade vi inte gjort mer? Kunde vi ta för givet att vi skulle bli insläppta i Nato omedelbart, eller fanns det anledning att misstänka att någon diktatur satte sig på tvären? Vi hade med största säkerhet även vidtagit följande steg:
- Kommunicerat, via vår ambassad, med svenska medborgare i Ryssland och rekommenderat att de endast kan bli kvar i landet på egen risk;
- Kallat hem ambassadpersonalen och bett Norge eller Danmark att i det fortsatta ombesörja våra diplomatiska kontakter med Ryssland;
- Förklarat den ryska ambassadpersonalen i Stockholm att vara persona non grata och sett till att de lämnade landet så snart som möjligt;
- Kartlagt ryskt ägande i Sverige och beslagtagit sådant vi ansåg kunde utgöra en potentiell risk, exempelvis markägande;
- Kartlagt ryska medborgare i Sverige och utvisat sådana som vi ansåg utgöra potentiell risk för svensk säkerhet;
- Kartlagt svenska företag med koppling till Ryssland och satt stopp för sådana kontakter med potentialen att inskränka på landets säkerhet;
- Ställt stenhårda krav på EU att utesluta Ungern ur unionen, eftersom en sådan femtekolonnsnation bakvägen kan komma att utgöra ett hot;
- Ställt blytunga krav på Turkiet att sluta hjälpa Ryssland kringgå sanktionerna mot landet, eftersom detta stärker ryssarnas kapacitet att invadera Sverige;
- Granskat ledande gestalter inom Sverigedemokraterna för eventuella direktkopplingar till Ryssland, då deras plötsliga omsvängning till Ukrainas fördel inte kan tas på allvar;
- Renodlat Säpo:s uppdrag, varmed deras resurser inte läggs på frågor som saknar relevans för hotet från Ryssland;
- Stärkt svenskt cyberförsvar; samt
- Kommunicerat tydligt med Sveriges medborgare och förberett landet på alla sätt för en potentiell invasion från Ryssland.
Häromdagen beskrev den förtroendevalde moderate politikern Axel Josefsson i Göteborg läget som vi befinner oss i för “extremt känsligt”, och vi kan därför åtminstone slippa ha ångest för att vi inte handlat kraftfullt. Om Ryssland invaderar så har vi gjort allt vi kunnat.
Tack vare den här kontrafaktiska historieskrivningen kan vi tydligt se att det ligger en hund begraven i Nato-frågan. Alternativen är inte många. Antingen har regeringarna Andersson och Kristersson gjort sig skyldiga till landsförräderi, eller så har de hela tiden ljugit om skälen för att komma med i Nato. När vi nu i det här läget vet att Ryssland inte kommer att invadera Sverige kan vi sluta oss till det andra alternativet. Regeringen Kristersson har tagit över stafettpinnen från sin föregångare och gör verkligen sitt yttersta för att få med Sverige i Nato: inskränker fri- och rättigheter, underminerar rättsstaten genom att köra över Lagrådet på tidigare okänt vis, offrar sina allierade i kampen mot Islamiska staten och gör sig redo att fängsla oliktänkande via den anti-terrorlag som träder i kraft i dag. Intressant nog är det också en sådan sak som Oscar Jonsson behandlar i Hotet från Ryssland. Vladimir Putin avskyr rättsstaten eftersom den dömande makten ligger utanför hans kontroll. Han arbetar därför aktivt för att underminera rättsstaten även i andra länder (Sverige inkluderat) för att det är lättare för honom att knyta an till och samarbeta med diktatorer och auktoritära ledare som honom själv.
Varför har Magdalena Anderssons och Ulf Kristerssons regeringar gjort allt detta? Föraktar de demokratin och rättsstaten så mycket att de är villiga att se dem gå under i Sverige? Jag måste erkänna att jag inte vet. Jag misstänker att Andersson och Kristersson tycker att det är häftigt att vara med i Nato (där de stora grabbarna hänger) men jag vet inte om så är tillräckligt för att förklara deras beteende. Jag vet dock att det som är på väg att hända är mycket allvarligt och att vi måste göra motstånd. Det är nämligen en sådan sak som vi blir tvungna att förklara för barnbarnet i knät i framtiden: Vad gjorde du när de försökte ta bort demokratin i Sverige?
