När den svenska Nato-medlemskapsansökan går in i en ny fas under våren föreligger det en reell risk för konflikt mellan kurderna och de svenskar som är solidariska med dem. Det är viktigt att alla inblandade förstår varför så är helt onödigt, skriver Heval Förlags ordförande Tomas Pettersson.
Ändringarna i den svenska terrorlagstiftningen är tänkta att träda i kraft den 1 juni i år, dvs. om mindre än två månader. Den svenska regeringen och majoriteten av riksdagens partier hoppas att detta ska vara tillräckligt för att Turkiets president – Erdogan eller, vid det laget, någon annan – ska anse Sveriges ansträngningar tillräckliga och släppa in landet i Nato.
Problemet är att lagen kommer att finnas kvar och permanent inskränka den svenska förenings- och yttrandefriheten.
Det är ett hot som behöver bemötas och stoppas med all kraft.
Som den är skriven är lagen i ett första stadium avsedd att rikta in sig på den svenskkurdiska organisationen NCDK och, om nödvändigt, anklaga och ställa inför rätta kurder som är medlemmar för terrorrelaterade brott. Det har såklart inget med terrorism att göra, men eftersom majoriteten av de svenska riksdagspartierna är så fega och fula har de inget problem med att döma och fängsla tortyroffret för att vara torteraren till lags.
I ett senare stadium kommer lagen att finnas kvar i all sin anti-demokratiska glans för att slå till mot andra politiskt misshagliga individer och grupper som också anklagas för att vara terrorister utan att faktiskt vara det.
Det är viktigt att komma ihåg att lagen som sådan fick uselt betyg av Lagrådet. Dess yttrande om innehållet kan sammanfattas med frågan som inledde Rolling Stone Magazines recension 1970 av Bob Dylans Self Portrait: “What is this shit?”
Det är ett politiskt beställningsmord, är vad det är, och konsekvenserna kan bli långtgående för den svenska demokratin.
Den svenska vänstern, till vilken Socialdemokraterna tragiskt nog inte längre kan räknas, kommer inte att ta detta stillatigande. Vi kommer att protestera med alla demokratiskt till buds stående medel, och i processen potentiellt fortsätta kvadda den svenska Nato-ansökan genom att visa vår solidaritet med PKK som exempel på vad som fortfarande inte är terrorism, oavsett vad den nya lagen säger.
I det läget kan det hända att kurderna uppleva att den svenska vänstern försvårar den egna kampen och det egna existensberättigandet. Kurderna kan anklagas för att försvåra Nato-anslutningen och äventyra Sveriges säkerhet. “Förstår ni inte att jag är rädd?” kan kurderna få höra från svenska Nato-förespråkare. “Vilka är ni att säga att jag inte ska få känna samma trygghet som den ni själva vill uppleva?”
Vi är nu framme vid pudelns kärna som är: Putin kommer inte att invadera Sverige, Sverige behöver inte gå med i Nato och någon rimlig förklaring till varför Nato-ansökan från början lämnades in i strid med allt vad god demokratisk ordning heter har aldrig angetts.
Det råder inget tvivel om att den ryske presidenten är en av nutidens värsta massmördare och att Ukraina förtjänar att få allt vår stöd och solidaritet, men det betyder fortfarande inte att Putin någonsin kommer att invadera svenskt territorium eller att ett Nato-medlemskap skulle öka vår säkerhet.
Logiken bakom Nato-förespråkarnas argument för de här sakerna är av någon anledning höljda i dunkel. “Säkerhetsläget har försämrats,” heter det. Jaha, okej, verka för att förbättra det, i så fall. Att ansluta sig till en organisation som kommer att försämra säkerhetsläget ytterligare genom att garantera en fortsatt konflikt mellan Ryssland och Västvärlden lär knappast hjälpa. “Men den ryska militären har färdiga planer på att invadera Sverige,” fortsätter det. Ja, stater planerar. Det är en av deras huvudsakliga uppgifter. Den amerikanska militären har t.ex. planer för att bemöta ett scenario där befolkningen förvandlas till zombier. Det betyder inte att det kommer att hända i verkligheten. “Men tänk om Ryssland invaderar Baltikum och Finland och förvärrar säkerhetsläget ytterligare?” Ja, gudbevare oss om det skulle hända, eftersom de då skulle angripa medlemsländer av Nato och en sådant krig med stor säkerhet riskerade att eskalera till ett svampmoln.
Så här kan man hålla på, men det räcker med att konstatera att ingenstans existerar det ett rimligt scenario där Putin skulle få för sig att invadera Sverige.
Återstår gör att lista ut varför så många riksdagspartier vill förnedra sig inför en diktator, nedmontera den svenska demokratin och försätta Sverige i en säkerhetspolitiskt svårare sits än den som rådde före den ryska invasionen av Ukraina. Tills dess kan kurderna tryggt luta sig mot vetskapen att Putin inte kommer att invadera landet och istället göra sina svenska vänner sällskap i den fortsatta kampen för ett säkrare, tryggare och mer demokratiskt Sverige.
Tomas Pettersson är ordförande i Heval Förlag
