Den 12:e extraordinära kongressen för Kurdistans arbetarparti (PKK) har avslutats. Kongressen beslutade att upplösa PKK:s organisatoriska struktur och avsluta den väpnade kampen, vilket markerar slutet för alla aktiviteter genomförda under PKK:s namn.
Kongressstyrelsen utfärdade följande uttalande:
”Processen som initierades genom ledare Abdullah Öcalans uttalande den 27 februari, och som vidareutvecklades genom hans omfattande arbete och mångfacetterade perspektiv, kulminerade i den lyckade sammankallningen av vår 12:e partikongress mellan den 5 och 7 maj.”
Trots pågående sammandrabbningar, flyg- och markattacker, belägring av rörelsens områden och embargot från KDP kunde kongressen genomföras säkert på två platser samtidigt av säkerhetsskäl. Med totalt 232 delegater diskuterades frågor om ledarskap, martyrer, veteraner, PKK:s organisationsstruktur och väpnade kamp samt uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle. Resultatet blev historiska beslut som inleder en ny era för frihetsrörelsen.
PKK:s kamp har avslutats – uppdraget anses uppfyllt
Kongressen bedömde att PKK:s kamp har brutit igenom förnekelse- och förintelsepolitiken mot det kurdiska folket och tagit kurdfrågan till en punkt där den nu kan lösas med demokratiska politiska medel. Den väpnade kampen och PKK:s struktur anses därmed ha fullgjort sitt historiska uppdrag, och dess avveckling ska ledas av Abdullah Öcalan själv.
Från motstånd till demokratisk transformation
PKK bildades 1978 som svar på förtrycket mot kurder efter Lausannefördraget och 1924 års konstitution. Partiet inspirerades av real-socialism och kämpade med målet om nationellt självbestämmande.
Under 1990-talet, då betydande vinster gjordes, inledde president Turgut Özal ett försök till fredlig lösning. Öcalan svarade med en vapenvila 1993, men den avbröts efter Özals död och intensifierad förföljelse från den turkiska staten. Tusentals byar brändes, miljontals kurder fördrevs och tiotusentals torterades, fängslades eller mördades.
Rörelsen växte i omfattning. Gerillakampen spreds över hela Kurdistan och ledde till massuppror (serhildan). Kriget trappades upp från båda sidor.
Relationer mellan kurder och turkar måste omdefinieras
Efter den internationella konspirationen 1999 och Öcalans fängslande på İmralı utvecklade han ett nytt alternativ: Demokratisk modernitet – en modell för ett jämlikt, ekologiskt och kvinnobefriande samhälle. Med detta presenterade han ett ramverk baserat på en Demokratisk Republik Turkiet och idén om en Gemensam Nation.
Kongressen konstaterar att alla framtida lösningar måste bygga på jämlik medborgarskap och gemensamt hemland mellan kurder och turkar.
Folket kommer förstå och bära ansvaret
Kongressen uttrycker förtroende för att det kurdiska folket – särskilt kvinnor och ungdomar – kommer att förstå betydelsen av PKK:s upplösning och ta ansvar för den nya epoken av fredlig demokratisk kamp. Självorganisering, försvar av identitet, språk, kultur och rätt till deltagande ska nu byggas underifrån.
Fred kräver att Öcalan får leda processen
Fred och demokratiskt samhällsbygge kräver att ledare Öcalans politiska rättigheter erkänns, samt att lagliga garantier etableras. Kongressen uppmanar Turkiets parlament, regering, opposition, medier, organisationer, akademiker och troende att delta aktivt i fredsprocessen.
Ett nytt steg för socialismen och internationell solidaritet
Kongressen uppmanar internationella rörelser och frihetskämpar att stödja demokratisk modernitet och en global rättvis framtid. Internationella aktörer uppmanas också att erkänna sin roll i det sekellånga folkmordet mot kurderna – och bidra till en demokratisk lösning.
Martyrerna Ali Haydar Kaytan och Riza Altun hedras
PKK:s 12:e kongress tillägnas två framstående martyrer:
-
Fuat-Ali Haydar Kaytan (död 3 juli 2018), erkänns som en symbol för ”Lojalitet till ledaren, sanning och heligt liv”.
-
Riza Altun (död 25 september 2019), erkänns som en symbol för ”Frihetskamratskap”.
Kongressen förnyar sitt löfte till alla martyrer och särskilt till freds- och demokratimartyren Sırrı Süreyya Önder.
Källa: ANF English
