Källa: Fempers.se
Kvinnor från hela världen deltar i bylivet i Jinwar, som började byggas på internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor för snart fyra år sedan och som i pandemitid innebär oberoende.
Lave Galo
I vårt samhälle kan du tydligt se internaliserade underordnade, patriarkala mentaliteter och konservativa traditioner. På grund av att det inte funnits många möjligheter för att styra livet med sina egna händer, så har kvinnorna sett förtrycket som sitt öde… då enades kvinnors ekonomiska, kommunala, politiska och vetenskapliga organisationer i Rojava för att förverkliga Jinwar.
Zozan Sîma
Frihet enligt den kurdiska kvinnorörelsen är friheten från de fyra väggarna, çar dîwaran, som hänvisar till hushållets privata rum såväl som de sociala och ekonomiska strukturer som blockerar kvinnors rörlighet i samhället. Så länge kvinnan befinner sig inom de fyra väggarna är hon källan, men inte representationen, för det (re)produktiva arbetet hon bidrar med. Hon buras alltså in tillsammans med sina krafter i en begränsad sfär som underminerar hennes värde i den manliga dominansens intresse.
Patriarkatet upprätthålls inte av mäns arbete utan mäns exploatering av kvinnors arbete. I sin grund har kvinnors motstånd alltid handlat om att bekämpa det manliga ägarskapet över kvinnors kroppar, kunskap och aktivitet. Den 25 november år 2017, på internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor, la de kurdiska kvinnorna i Rojava (Västra Kurdistan, Norra Syrien) den första stenen till Jinwar: ”Fria kvinnors by”.
Ordet ”jin” betyder kvinna på det kurdiska språket, medan ordet ”war” betyder land. Tillsammans betyder ”jinwar” bokstavligen kvinnans land.
– Det var en dröm, en vision och ett förslag av Abdullah Öcalan. Han sa alltid att kvinnor borde driva sin egen stad, förklarar Zozan Sîma, som påbörjade sin aktivism i kurdiska bergen på 80-talet och idag undervisar den revolutionära kvinnoläran jineolojî i Jinwar.
Meningen med byn var att skapa en plats utanför de fyra väggarna, där änkor till martyrer, singelmammor, deras barn och unga arbetande kvinnor kunde forma sina egna öden i enlighet med principer av kommunalitet, ekologisk hållbarhet och jämställdhet. Förutom yezidiska, kristna, muslimska, kurdiska, syriska och arabiska kvinnor deltar kvinnor från hela världen i bylivet.
– Varje kvinna, barn och gäst som kommer till Jinwar har en egen historia, dessa berättelser hjälper berika och fördjupa samhällets erfarenheter och kollektiva kunskap, berättar Zozan Sîma.
Rådet i Jinwar består av internationella och lokala kvinnor ansvariga för byns organisering. I en digital intervju nyligen beskriver en företrädare för rådet, som valt att vara anonym, revolutionen i Rojava som en process av att återuppliva den matriarkala kulturen, som trots patriarkal förödelse och koloniala krig varit närvarande de senaste åtta årtusenden.
Idag har Jinwar blivit en prototyp för ett fritt och ekologiskt samhälle som ersatt hierarkiska strukturer med en decentraliserad gemenskap.
Jinwar består inte bara av hushåll utan ett apotek och hälsocenter för naturliga mediciner inspirerade av kvinnliga förfäders läkningsmetoder, en fritänkande skola och lekplats för barnen, en jineolojî akademi som utbildar kvinnor om världen utifrån en anti-patriarkal filosofi, stora fält för fåren och korna med mera.
Kvinnobyn är fylld med resurser som möjliggör en självförsörjande livsstil, så hur ser en sådan plats ut till skillnad från andra under en global pandemi?
Den autonoma modellen för självorganisering i Jinwar befriar dess medlemmar från en ytterst sårbar och beroende position i förhållande till externa makter. Kvinnorna i byn producerar sin egen mat, klädsel och medicin tack vare ett kollektivt jordbruksarbete och hantverk, som även bidrar till byns nivå av ekonomiskt oberoende.
Allt detta har möjliggjorts av det praktiska förverkligandet av ett filosofiskt förhållningssätt i byn som uppmuntrar kvinnorna att leva i samarbete med, inte i opposition till, naturen och djuren. Kapaciteten till självförsörjning är endast lika stark som kärleken till omgivningen.
Framtiden för Jinwar består av en fortsatt dedikation till revolutionär hållbarhet som en viktig del av processen för att uppnå både frihet och hälsa, inte endast i aspekten av ekologi men även kulturell och ideologisk hållbarhet. Mer konkret planerar kvinnorna från rådet i Jinwar ett konstprojekt för unga som vill lära sig musikinstrument samt installation av fler solpaneler och en ökad plantering av grönska.
– En kan säga att meningen med att utveckla dessa projekt är att vi öppnar upp mer möjligheter för att skapa en gemensam förståelse av oss själva, varandra och vår identitet som kvinnor. Våra olikheter i bakgrund, språk, trosuppfattningar och berättelser är vår rikedom, förklarar företrädaren för rådet.
De sista orden i intervjun är en hälsning till dem som står i solidaritet med kvinnorörelsen och en förhoppning om att mötas i Jinwar en dag.
