Idag, 3 maj, är det den internationella pressfrihetsdagen. Svenska riksdagen firar detta genom att rösta igenom en lag som söker inskränka svensk yttrandefrihet på ett sätt som vi inte skådat sedan 40-talet.
”En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation” heter propositionen, som går ut på att straffa den som ”deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen.”
Det kan verka rimligt att lagstiftaren vill begränsa möjligheterna att stötta terroristorganisationer. Ordet ”terroristorganisation” ger ju genast associationer: ISIS brutala slakt av civila, självmordsbombare i folkfyllda köpcenter eller lastbilar som plöjer in på gågator. Men hur definierar svensk lag en ”terroristorganisation”? Den ”injagar allvarlig fruktan” i en del av befolkningen, kan skada ett ”land” och allvarligt destabilisera ”grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i ett land”. Märk väl ”ett land”, alltså vilket land som helst. Allt från ANC:s kamp mot i raslagar i Sydafrika på 80-talet, till folkets kamp mot mullorna i Iran idag vore enligt textens formulering ”terrorism”.
För att blidka kritiken mot lagförslaget, som bland annat Lagrådet fört fram, har regeringen infört ett ”försvarlighetskriterium” i lagen. Om en motståndsrörelse är tillräckligt demokratisk, och landet den kämpar mot tillräckligt auktoritärt, så ska organisationen inte anses vara terrorister, trots lagens formulering. Här kommer domstolarna alltså tvingas göra rent politiska avväganden, leverera politiska domar och riskera politiska fångar.
Varken demokrati- eller auktoritärbegreppen är svart/vita, de befinner sig på en glidande skala. Vi kan exemplifiera med en högaktuellt fråga: är Turkiet en demokrati? Eller är Erdoğans styre auktoritärt? Här säger forskare och mätningar en sak, medan regeringens politiker säger en annan. De här politiska avvägandena är grunden till att bland annat Lagrådet och Amnesty International dömt ut försvarlighetskriteriumet.
Lagen har inte kommit till av en nödvändighet i Sverige, utan på grund av påtryckningar från turkiets diktator Erdoğan. Han som kallar alla oppositionella för terrorister. Alla som inte passar in i hans politiska agenda: journalister, konstnärer, lärare, kurder och andra minoriteter – listan kan göras lång.
I svenska regeringens nya lagförslag är det tydligt att siktet är inställt på kurdiska organisationer. Lagen har gång på gång lyfts i förhandlingar med Turkiet, som ett steg för att uppfylla avtalet med Erdogan. Främst riktar lagen sig mot stöd till PKK och den fängslade ledaren Abdullah Öcalan. Han som suttit isolerad i turkiskt fängelse sedan 1999. Han som tar avstånd från våld mot civila. Istället förespråkar Öcalan demokratisk konfederalsim, jämställdhet och ekologi. PKK-grundaren Öcalan har startat ett paradigmskifte som självutnämnda demokratier i Väst har mycket att lära av. Det är just detta som gör honom så farlig i Erdoğans ögon.
Genom den nya lagen vill den svenska regeringen blidka Turkiet för att ta ett steg närmare ett svenskt NATO-inträde. Men det är inte säkert att lagen hotar PKK. Ingen svensk domstol har ännu avgjort om PKK räknas som en terroristorganisation i Sverige, en nödvändighet för att den nya lagen ska kunna användas mot en organisation.
Förbud mot att ”främja, stärka eller understödja” – vad innebär det? I lagförslaget framgår att ”propaganda” ska ingå i ett sådant stöd. Propaganda är något som ”syftar till att påverka människors åsikter, värderingar eller handlingar i en bestämd riktning”. Då är vi inne på yttrandefrihet. Kommer Öcalans böcker fortfarande att få säljas, läsas eller finnas i svenska bibliotek? Kommer rapportering om kurdiska PKK i synnerhet och kurder i allmänhet fortfarande vara tillåten i Sverige? Kommer Öcalans ansikte fortfarande att få synas på offentlig plats, på Internet eller tryckas på ett papper? Eller ska Sverige också börja fängsla människor, endast på grund av deras åsikter? Ingen ska tro att en inskränkning i yttrandefriheten stannar vid att förtrycka kurder, vem kommer de för nästa gång?
På demonstrationer och tillställningar kommer vi som organisation göra vår del i att lyfta de symbolerna som hamnat i centrum för debatten, PKK-flaggorna och bilder på Öcalan, de som gått från att vara organisationssymboler till att nu representera ett brett motstånd mot inskränkningar i svensk demokratilagstiftning. Som nya symboler för yttrandefriheten i Sverige tänker vi stolt höja dem och visa diktatorn Erdoğan att han inte kan diktera demokratin och det fria ordet här.
För att göra kollektivt motstånd kommer vi, tillsammans med kamrater släppa en öppen mobilisering till motstånd i veckan – du behövs i den så håll koll på våra sociala medier för att ansluta dig!
Utöver mobilsieringen uppmanar vi alla att utmana lagen på era egna sätt, när den träder i kraft den 1 juni 2023:
- Lärare, berätta om kurderna kamp för liv och frihet! Och om kvinnornas kamp för rättvisa.
- Bibliotekarier, ställ fram Öcalans böcker eller böcker om kurders kamp!
- Journalister, skriv om PKK och kurdernas situation i Turkiet och Norra Syrien!
- Redaktörer, tryck Öcalans bild på förstasidan!
- Aktivister, sätt upp affischer och klistermärken med PKK:s flagga!
- Alla kan göra någonting för att sprida ordet; folkmord, kvinnoförtryck och diktatur är Turkiets väg in i mörkret – Jîn, Jîyan, Azadi är vägen till en ljusare framtid!
Vi ni se det demokratiska utrymmet i Sverige minska, till förmån för en turkisk diktator?
– Uttalande antaget av Rojavakommittéerna den 3/5 2023
