PKK uppstod på 1900-talet, det århundrade som präglades av den mest intensiva våldsperioden i historien — genom två världskrig, realsocialismens framväxt och kalla krigets globala konfrontationer — samt på en grund av förnekelse av den kurdiska verkligheten och omfattande förbud mot friheter.
Både i teori, program, strategi och taktik påverkades PKK kraftigt av det dåvarande realsocialistiska systemets verklighet.
Realsocialismens kollaps på 1990-talet på grund av interna orsaker, samt upplösningen av identitetsförnekelsen i landet och framsteg i yttrandefriheten, ledde till att PKK förlorade sin mening och började upprepa sig. Därmed blev en upplösning nödvändig, precis som för liknande rörelser.
Om kurdisk-turkiska relationer
I över tusen år har turkar och kurder, för att bevara sin existens och stå emot hegemoniska krafter, valt att frivilligt stå i allians med varandra.
Kapitalistisk modernitet under de senaste 200 åren har främst syftat till att bryta denna allians. Påverkade krafter, tillsammans med sina klassbaserade strukturer, har prioriterat detta mål. Med republikens homogena tolkningar accelererade denna process ytterligare.
I dag är det en huvuduppgift att återuppbygga denna historiska relation, som blivit mycket skör, i en anda av broderskap och respekt för olika trosuppfattningar.
Behovet av ett demokratiskt samhälle är oundvikligt.
PKK:s framväxt och stöd grundar sig på att kanalerna för demokratisk politik varit stängda under republiken, vilket ledde till Turkiets längsta och mest omfattande upprors- och våldsperiod.
Extrema nationalistiska avvikelser som krav på separat nationalstat, federation, administrativ autonomi och kulturrelaterade lösningar kan inte svara mot den historiska samhällssociologin.
Respekt för identiteter, rätten till fritt uttryck och demokratiskt organiserande för alla samhällsgrupper är endast möjlig genom existensen av ett demokratiskt samhälle och ett demokratiskt politiskt fält.
Republikens andra århundrade kan endast få en hållbar och broderlig framtid genom att krönas med demokrati.
Det finns ingen annan väg för systemskapande och förändring än genom demokrati.
Demokratisk konsensus är den grundläggande metoden.
Språket i freds- och demokratiska samhällsperioder måste utvecklas i enlighet med verkligheten.
Vapennedläggning och upplösning
I detta klimat, format av Devlet Bahçelis uppmaning, presidentens vilja och de positiva reaktionerna från andra politiska partier, riktar jag en historisk uppmaning till vapennedläggning och tar ansvar för denna historiska kallelse:
Som varje samtida organisation och parti som inte tvingats avsluta sin existens, bör ni på frivillig väg kalla till kongress och fatta beslut om att:
- Alla grupper ska lägga ner sina vapen.
- PKK ska upplösas.
Jag sänder mina hälsningar till alla grupper som tror på ett gemensamt liv och hörsammar min uppmaning.
25 februari 2025
Abdullah Öcalan
”Juridisk dimension måste erkännas”
Efter uttalandet framförde Sırrı Süreyya Önder följande från ledare Apo till delegationen:
”Utan tvekan kräver praktisk vapennedläggning och PKK:s upplösning ett erkännande av den demokratiska politiska och juridiska dimensionen.”
Källa: ANF
