Turkiet på helspänn inför valet

0
87


Tre dagar kvar till valet i Turkiet domineras gatorna i varje stad av högljudda kampanjbilar som åker runt för att väcka väljarnas uppmärksamhet. Valsedlarna som har tryckts inför valet den 12 juni är nära två meter långa och har liknats vid lakan. Palmecentrets Helin Sahin rapporterar om valet direkt från Turkiet.

Tre dagar kvar till valet i Turkiet domineras gatorna i varje stad av högljudda kampanjbilar som åker runt för att väcka väljarnas uppmärksamhet. Det är kampsånger och löften som ges från högtalarna i bussen. Alla lovar något; allt ifrån ett bättre system för utbildning till att dela ut e-böcker, skaffa en allmän försäkring för familjer och bygga nya kongressalar. Valsedlarna som har tryckts inför valet i Turkiet den 12 juni är nära två meter långa och har därför liknats vid lakan just på grund av deras längd.

Krångligt röstsystem
Totalt är det 24 partier och ett flertal oberoende kandidater som kommer att delta i valet i Turkiet den 12 juni. En större del av de oberoende kandidaterna stöds av Freds- och demokratipartiet, BDP, På en enda lång valsedel listas de partier och personer som ställer upp i valet. Valsedeln liknar ett litet häfte som vecklas ut och blir cirka två meter. Det finns en stämpel med texten ”ja” som den röstberättigade använder för att stämpla på det parti eller den person han eller hon vill rösta på. Det är viktigt att valsedeln sedan viks med den stämplade sidan överst för att förhindra att bläcket på stämpeln kladdar över på andra sidor och rösten ogiltigförklaras. Trots vikten av detta ges det ingen allmän information om detta någonstans. Det är inte heller någon som diskuterar det odemokratiska i detta system som försvårar och gör det nästan omöjligt för analfabeter eller personer med synskada eller annat fysiskt hinder att rösta.

Det finns flera exempel från de föregående valen där det har gått helt fel på grund av det komplicerade röstsystemet; analfabeter använder till exempel ett rep för att kunna uppskatta avståndet till det parti eller de personer som de ska rösta på. I det förra valet röstade en hel kurdisk by på BBP, Büyük Birlik Partisi (ett nationalistiskt parti) istället för BDP för att de förväxlade namnen. Personer med synskador har rätt att ta med sig någon som hjälper dem att rösta men de får aldrig veta om den personen som de anförtrott verkligen har röstat på det parti han eller hon vill.

Ordningen av de valbara partierna och personerna på valsedeln bestäms genom ett lottningssystem, som genomförs av valmyndigheten, Yüksek Secim Kurulu. Enligt detta har AK-partiet hamnat längst upp på listan, CHP på fjärde och MHP (det nationalistiska partiet) på tolfte plats. Längst ut finns de oberoende kandidaterna listade namn för namn. Det totala antalet oberoende kandidater kommer att påverka längden av valsedeln. I de städer där det inte finns några oberoende kandidater kommer valsedeln att vara ”endast” 105 cm.

Valrörelse med våld och skandaler
Den turkiska dagordningen har de senaste veckorna skakats av terrordåd, stora demonstrationer, kassettskandaler och den aggressiva valkampanjen. I början av maj anfölls premiärministern Tayyip Erdogans konvoj av PKK i norra Turkiet där en polis dödades. Den 26 maj exploderade en bomb som hade satts fast på en cykel nära polishögskolan i ett av Istanbuls rika kvarter. Åtta personer skadades allvarligt, varav en kvinna blev av med ett ben i explosionen. PKK misstänktes för dådet men det blev inget officiellt erkännande.

Å andra sidan har den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan meddelat att den 15 juni går tidsfristen ut för meningsfulla förhandlingar. ”Efter den 15 juni kommer vi antingen att vara i en stor förhandlings- och försoningsprocess eller så kommer vi att befinna oss i ett stort krig” har han sagt. Budskapet är att om det inte uppnås en stor överenskommelse om den kurdiska frågan kan det bli inbördeskrig – både på landsbygden och i storstäderna. ”Om regeringen inte deltar i en process för att lösa detta kommer regeringen inte ens att kunna regera i tre månader efter valet om det blir krig” har Öcalan meddelat.

Den andra kassettskandalen i turkisk politik, efter CHP:s före detta ordförande Deniz Baykal, har denna gång drabbat det nationalistiska folkpartiet, MHP. Tio män på högsta nivå inom partiet har avgått på grund av den publicerade sexvideon med dem. Hotet och publiceringen har kommit från en rörelse som kallar sig ”Farkli ülkücüler” (annorlunda nationalister). Anledningen till avslöjandet har enligs dem varit att MHP, med dess ordförande i spetsen, måste ”renas”. MHP i sin tur har anklagat AKP för detta och menat att AKP:s syfte är att dra ner MHP under tioprocentsspärren som gäller för att kunna komma in i parlamentet. Och för att försöka vinna MHP:s röster. AKP skulle vinna på att MHP hamnar under tio procent och därmed utesluts från det turkiska parlamentet, Türkiye Büyük Millet Meclisi (Grand National Assambly of Turkey). AKP har också börjat spela mer och mer på de nationalistiska strängarna i Turkiet genom att till exempel uttrycka att ”den kurdiska frågan finns inte”.

AKP satsar stort
Regeringspartiet AKP:s mål i detta val är att vinna minst 367 av de totalt 550 parlamentsplatserna och därmed ha kvalificerad majoritet i parlamentet. Efter parlamentsvalet i Turkiet den 12 juni finns det två andra viktiga frågor på den politiska dagordningen; arbetet med att ta fram en ny författning och det kommande presidentvalet. Båda är viktiga för AKP och särkilt för premiärministern Tayyip Erdogan som satsar på presidentposten. Visserligen har AKP meddelat att även om de vinner 367 av platserna i parlamentet kommer de att arbeta fram den nya grundlagen tillsammans med övriga partier inom en ”kompromisskommission”. Det finns dock en stor skepticism både hos oppositionspartier och bland andra, om att AKP kommer att inkludera oppositionen i arbetet med att ta fram en ny grundlag.

AKP:s valfrågor är långsiktiga och sträcker sig till 2023. Det består främst av satsningar på stora infrastrukturprojekt såsom ”märkes-storstäder” och ”kanal Istanbul” där visionen är att till 2023 bygga en kanal och skapa två olika städer av dagens Istanbul. Projektet har fått hård kritik av oppositionspartier och miljöaktivister. Andra reformer som föreslås är satsningar på ekonomisk utveckling, privatisering av hälsosektorn, målet om att vara ett ledarland och framtagande av en ny grundlag. Medlemskapet i EU formuleras som ett strategiskt mål.

CHP överraskar
CHP däremot har haft socialpolitik och demokratifrågor som sina grundfrågor i denna valrörelse. Med partiledaren Kilicdaroglu i spetsen kommer det nya förslaget till lösningar inom alla områden i samhället och CHP förvånar med sin aktiva utveckling av olika politiska lösningar. Bland deras projekt finns en familjeförsäkring för de som tjänar under minimilönen i Turkiet, en sänkning av spärren till parlamentet från dagens tio procent till fem procent, en sänkning av tiden för militärtjänstgöringen samt avskaffande av identitetshindren för kurder. CHP föreslår också reformer inom rättsväsendet genom att bland annat bryta domarnas anknytning till justitieministeriet, snäva in den militära domstolens arbetsområden samt att försäkra rättssäkerhet med skäliga tidsfrister för arresteringar.

De mest uppmärksammade förslagen som CHP har varit aktuellt med är deras demokratiseringsprojekt där partiet uttrycker att det militära styret måste minska och det lokala självstyret stärkas. Här tar partiet EU:s krav för lokalt självstyre, som Turkiet har skrivit på så tidigt som 1988, som en viktig utgångspunkt i sitt förslag. Förslaget är inte lika radikalt som BDP:s förslag på demokratiskt självstyre men har ändå fått mycket hårt kritik av bland annat AKP.

Ett av de senaste projekten som CHP lanserade för ett par dagar sedan väckte än mer hopp om positiva förändringar inom partiet. Förslaget gällde ändringar i grundlagen, där partiet bland annat föreslog att de fyra första paragraferna i dagens grundlag som inte får ändras, kan komma att ändras. De föreslår att ordet ”turk” ska tas bort från grundlagen och omformuleras som ”folket i den turkiska republiken” vilket man menar inkluderar flera etniska grupper. Vidare föreslås det att det officiella språket i Turkiet fortfarande ska vara turkiska men att hemspråksundervisning ska vara tillåtet i statens skolor. CHP menar att de lokala språken som talas i vissa områden är en kulturell rikedom. Vidare föreslår CHP att de som inte vill göra militärtjänst av samvetsskäl ska kunna ha rätten att åberopa det för att slippa militärtjänst.

BDP och kurdfrågan
BDP:s viktigaste valfråga är den demokratiska självständigheten i form av självständiga regionala styren. Enligt BDP, ska dessa ha ansvar för utbildning, hälsa, kultur, socialtjänst, jordbruk, infrastruktur, miljö, turism, telekommunikation, kvinnofrågor, ungdomsfrågor, sport och övriga servicefrågor . Även utrikesfrågor, ekonomi och försvar kommer att ingå i detta självstyre. Förutom det officiella språket turkiska kommer det att vara fritt att prata ett andra eller tredje språk utifrån de behov som medborgarna har. En ny fri och demokratisk grundlag är ett av kraven. En tredje viktig punkt är att komma med en demokratisk och fredlig lösning på den kurdiska frågan. BDP har det civila motståndet som sin strategi. Ett stort samarbete finns med kurdiska imamer, där fredagsbönerna utövas ute i stora parker tillsammans med allmänheten för att markera det civila motståndet. Även BDP har parlamentsspärren som en av sina viktiga frågor, där deras förslag är att helt ta bort spärren.

Valet i Turkiet den 12 juni har även intresserat internationell media. En artikel som publicerades i The Economist i förra veckan, där tidningen öppet uppmanade folket i Turkiet att rösta på CHP väckte stor uppmärksamhet och ilska i landet. Det uppfattades som en direkt inblandning i Turkiets inrikespolitik.

Resultatet då?
Hur stor andel förväntas partierna få den 12 juni som också har benämnts som ett historiskt val? Gissningarna varierar. AKP förväntas få runt 45 procent, CHP minst 30 procent och BDP förväntas öka antal parlamentariker från dagens 20 till minst 30. Samtliga analytiker är överens om att AKP kommer att bli största parti men frågan är hur stora de blir. Farhågan är att AKP kommer att uppnå sitt mål om att vinna 367 parlamentsplatser och därmed få kvalificerad majoritet. Men parlamentet förväntas bestå av en starkare opposition den 13 juni. Förhoppningen är att det kommer att föra landets demokratiska utveckling framåt.

Helin Sahin jobbar på Palmecentrets lokalkontor i Turkiet

Ursprungligen publicerat på Olof Palme International Center, 2011-06-08
Kurd.se