Vägen till frihet!

0
166


“Jag har kämpat mot den vita dominansen och jag har även kämpat mot den svarta dominansen. Om det krävs, så är det ett ideal som jag är redo att dö för!”. Med pennan i handen tänker jag berätta historien om en av dem största frihetskämparna genom alla tider – Nelson Mandela och vilka likheter vi kan se och dra med den kurdiska befrielsekampens ledare – Abdullah Öcalan.

 

 

“Under hela min livstid har jag dedikerat mig själv till kampen för det afrikanska folket. Jag har kämpat mot den vita dominansen och jag har även kämpat mot den svarta dominansen.  Jag har värnat idealet om ett fritt och demokratiskt samhälle där alla människor kan leva tillsammans i harmoni och under samma förutsättningar. Det är ett ideal som jag lever för och hoppas att kunna uppnå. Om det krävs, så är det ett ideal som jag är redo att dö för!” 

Orden kommer från en av dem största frihetskämparna genom alla tider – Nelson Mandela. Det var en del av hans försvarstal 1964 vid Pretorias högsta domstol. Vad som kunde tyckas vara en utopi vid den tidens omständigheter blev snarare en realitet med Nelson Mandela i spetsen. Jag tänker berätta historien om denna stora man och vilka likheter vi kan se och dra med den kurdiska befrielsekampens ledare – Abdullah Öcalan.

I slutet av första världskriget 1918 föddes Nelson Mandela i en liten by i Umtata som ligger i Sydafrika. Nelson Mandela blev den första i sin familj att börja studera. Det var då han fick sitt engelska namn ”Nelson” från sin lärare. Hans egentliga namn är Rolihlahla som direkt översatt betyder ”den som drar i grenen från ett träd”. Namnet skulle faktiskt kunna likställas till ordet ”bråkstake”, vilket på sätt och vis var karaktäristiskt för Nelson Mandela som inte var rädd för att röra om i grytan. Vid slutet av 30-talet påbörjade Mandela sina universitetsstudier på Fort Hare, vilket var Afrikas motsvarighet till Oxford. Många svarta hade dock inte privilegiet att få studera där. Mandela som var en begåvad student ville bli jurist, vilket var den högsta statusen för en svart man vid den tiden. Under sin studietid blev han utvald till studentrådet, dock skulle han senare starta ett studentuppror som ledde till att han blev avstängd. Det var även under hans studietid som han skulle träffa Oliver Tambo, en man som senare skulle bli en frontfigur för befrielsekampen. När Mandela kom tillbaka hem efter avstängningen från universitet ville man arrangera ett äktenskap för honom. Detta gjorde att Mandela flydde från byn och begav sig mot metropolen och storstaden Johannesburg. Han började arbeta på ett juristkontor och avslutade sin kandidatexamen inom juridik vid ”University of South Africa” där han även träffade Joe Slovo och Harry Schwarz. Dessa skulle likt Oliver Tambo och Walter Sisulu som hade hjälpt Mandela att få arbetet på juristbyrån, inneha en stor roll i kampen.

Startskottet för denna kamp började 1942 då Nelson Mandela började aktivt engagera sig inom politiken. Han var starkt emot apartheid policyn, därför var ANC (African National Congress) en bra plattform. Inom ANC bildade man en ungdomsdivision som hade en vision om att transformera ANC till en rörelse som arbetar på gräsrotsnivå. Man såg potentialen i att locka miljontals bönder och arbetarklassen som hade förtryckts under den nuvarande regimen. Inspirerade av Mahatma Ghandi började man införa kampanjer för civil olydnad, masstrejker och bojkotter. Under dem nästkommande 20 åren skulle Nelson Mandela leda dessa civil-olydnads kampanjer. De mesta kända verken skedde 1952 motståndskampanjen (kurdiska: berxwedan) och 1955 folk kongressen (kurdiska: kongra gel). 

Under denna tid i en helt annan världsdel föddes Abdullah Öcalan 1948 i en liten by inom Urfa-provinsen. Denna man skulle likt Nelson Mandela leda en befrielsekamp för kurderna i norra Kurdistan (sydöstra Turkiet). Öcalan var precis som Mandela en begåvad student. Efter gymnasiet började han arbeta en kort period i en juristbyrå i Diyarbakir. Precis som Mandela begav han sig senare mot metropolen för att studera juridik på ”Istanbul Law Faculty”. Redan under första året blev han erbjuden ett stipendium för att börja studera politisk vetenskap vid Ankaras universitet. Det var även under studieperioden som Öcalan började aktivt engagera sig inom politiken. Han ledde studentuppror och bildade även en grupp vid namn APOCU vid 1973. Under 70-talet var det en kamp mellan högern och vänstern i Turkiet. Öcalan som vid den tiden hade socialistiska värderingar var även starkt emot den orättvisa som kurderna utsattes för. Det tog inte många år innan han 1978 skulle tillsammans med Kemal Pir, Hakki Karer, Ali Haydar Kaytan och Cemil Bayik bilda PKK (Kurdistans arbetarparti). Tidigare hade var och en av dessa personer placerats i olika delar av norra Kurdistan för att nå ut till arbetare, bönder. Man insåg tidigt att det var viktigt att börja arbeta på gräsrotsnivå för att skapa en stabil grund. Det tog inte heller lång tid innan man insåg att en väpnad kamp var en nödvändighet för att kunna försvara sig samt bedriva sin politik. Konsekvensen av PKK:s bildande blev tusentals arresteringar och avrättningar.

Den insikten hade även Mandela kommit fram till 1961 då han blev ledare för ANC:s väpnade gren. Han anordnade sabotagekampanjer mot militären och regeringen. Under denna civil-olydnads fasen pågick en massa arresteringar. Mellan 1956-1961 pågick en arresteringsmaraton för förräderi. Mandela var tydlig med att han inte ville att civila skulle skadas, utan detta var en sista utväg för att kunna fortsätta kampen mot apartheid. När man närmade sig 80-talet övergick man från sabotage till ren gerillakrigsföring. Detta ledde till att väldigt många civila kom till skada och i vissa fall även dog. Mandela bortförklarade inte detta utan riktade en hel del självkritik mot organisationen. Misstag hade gjorts från ANC:s sida. Detta är även något som kan likställas med Öcalans syn på konflikten. Han har själv medgett att PKK har gjort misstag och att dessa misstag bör granskas genom en rättvisekommission. En sådan skapades faktiskt i Sydafrika där Öcalan har fått sin inspiration till denna idé. En väpnad kamp har traditionellt sätt varit ett nödvändigt ont för den kurdiska kampen, det har varit en sista utväg. Dessa handlingar från ANC gjorde att man blev stämplade som terrorister. Västvärlden tog aldrig hänsyn till den motsatta sidan och deras misstag. En av dem få länder som stod upp för ANC och Mandela var faktiskt Sverige. Något som senare fick västvärlden att vakna var just arresteringen av Nelson Mandela 1962. England och USA var dock mindre intresserade av att propagera för Mandela. Han utpekades många gånger som en simpel kommunist. Mandela var å andra sidan inte heller vidare förtjust av England och USA då han hyste socialistiska värderingar.

Likt Öcalans arrestering var även CIA inblandade i detta fall. Man hade informerat säkerhetstjänsten om Mandelas gömställe. Mandela sattes inför rätta där han beskrev ANC:s kamp och motiverade varför man var tvungen att bedriva sin organisation på detta sätt. Det var även då han drog upp sitt berömda försvarstal som jag har citerat i början av texten. Dock skulle detta tal inte hjälpa honom utan han spenderade sina kommande 27 år i fängelse. Han fängslades på en isolerad ö – Robben Island. Likt fängelseön Imrali (där Öcalan befinner sig än idag) så var förhållandena och omständigheterna i fängelset svåra. Det blev svårt för Mandela att få kontakt med omvärlden. Dock fick omvärlden upp ögonen för Mandela. Under 80-talet började det internationella samfundet protestera mot apartheiden där Nelson Mandela symboliserade motståndet. Olof Palme spelade en stor roll för kampen mot apartheid då man aktivt gav statligt stöd till dessa demokratirörelser. Sverige vågade inta en ställning som många inom Europa inte vågade. Detta gav legitimitet för Mandela och hans motståndsrörelse. Han lyckades även bibehålla kontakten med ANC under sin fängelsetid. 1982 flyttades han över till fastlandsbelägna fängelset Pollsmoore Prison. Regeringen insåg att man inte kunde isolera Mandela och erbjöd honom frigivning i utbyte att ANC lägger ner sin väpnade kamp. Han tackade nej till erbjudandet och trycket från det internationella samfundet mot regeringen blev ännu större. Vilket resulterade i att man 1990 frigav Nelson Mandela och samtidigt upphävde förbudet mot ANC. Juli 2008 togs Nelson Mandela och ANC bort från USA:s terrorlista.

Idag lever en annan ”terrorist/kommunist” bakom lås och galler. En person som representerar miljontals människors vilja. En person som har ägnat sitt liv åt att mobilisera den egna folkmassan samt nå ut till det internationella samfundet. Det förstnämnda har han lyckats väldigt bra med, dock har han inte fått något gehör från omvärlden. På grund av den inhemska situationen har den turkiska staten börjat föra en dialog med Öcalan. Vikten av internationellt stöd är fundamentalt för att den kurdiska ledaren ska kunna befrias. Att Öcalan befrias är således fundamentalt för att PKK ska kunna bli en legitim part vid förhandlingsbordet. Det är även vid förhandlingsbordet som det kurdiska folkets frihet kan garanteras. Mandelas försvarstal skulle lika gärna kunna vara orden från Öcalan:

Under hela min livstid har jag dedikerat mig själv till kampen för det kurdiska folket. Jag har kämpat mot ockupanternas diktatur och jag har även kämpat mot den kurdiska feodalismen. Jag har värnat idealet om ett fritt och demokratiskt samhälle där alla människor kan leva tillsammans i harmoni och under samma förutsättningar. Det är ett ideal som jag lever för och hoppas att kunna uppnå. Om det krävs så är det ett ideal som jag är redo att dö för!

Frihet för Öcalan – Frihet för Kurdistan!

Hemin Herki