För tolv år sedan

0
134


En dikt tillägnad den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan och det kurdiska folket.

Jag minns det som igår
Ljusen som var tända i vädjan
Husen som bar folkmassor i panik
Ögon som stirrade upp i skyn,
Blickar i vars aura tårar kunde skönjas.
Vi vädjade och bad och bad.
Bad till övernaturliga makter. Vi bad och vädjade till vår Gud.
Vi vädjade till mänskligheten från vars lagar och ramar vi för länge sedan blivit utestängda.
Ja vi bad och bad och vädjade och bad.
Vi bad om frihet och vi bad om ett värdigt liv.
Vi sträckte ut våra händer till bödlarna som var fasta i sitt beslut.
De bödlar som tagit så många andra folks liv.
De bödlar som har begravt så många andra civilisationer i sin grymhets onda hymn.
De är massakrernas mästare.
De är Komplotternas smedjare.
De är blodtörstiga.
De lever på andras kött.
De njuter av blodutgjutelse och Blodbad.
Jubel ekar i deras brutala hjärtan.  
De är våldtäktskulturens källa och de är dess ägare.
De ville släcka var och en av oss genom sina mord.  
De ville strypa våra nyfödda spädbarn med sina blodiga händer. 
De ville för evigt begrava våra drömmar om frihet.  
Vårt liv skulle utplånas från jordens yta och ej få finnas mer.

Men envisa som vi var
Fortsatte vi med Vår Frihetskamp.
Vi bildade en mur av eld med våra själar
Vi bildade en mur av våra kroppars lågor  
Runt den ledare som de så brutalt fängslade på dödens ö.
Frihetens törst släckte för evigt alla blodtörstiga hjärtans drömmar
Som ledde oss
In i fångenskapen
In i slaveriets era
In i tystnaden
In i stumheten
Våra hjärtans rosor
Föddes på nytt
Och Fick evigt liv
Våra ljus förvandlades till nyfödda stjärnor
I universums mäktiga oändlighet.
Ljuset fick överhanden
Och med det även värmen
Mörkret förvandlades till betydelselös aska.
Bödlarna har nu ännu en gång
Inte Lyckats med att
Begrava våra drömmar
Våra själar
Våra hjärtan
Vår kärlek
I sina brutalt formade
Massgravar
Där massmord av själar och hjärtan
Är hjältedåd.

Det har snart gått tolv år
Tolv hela år
Av fruktan
Tolv år full av tårar
Tolv år full av ångest
Ångest och återigen ångest
Skam, ångest, sorg, död, nöd.
Ja, det har gått tolv år sedan snart
Tolv år sedan
Då den dagen grydde
Grydde så grymt med sina hotande moln
Molnen som då tog vår glädje

De ville för alltid släcka
Våra drömmar
Vår stolthet
Vår hunger och törst efter frihet

Men bödlarnas makt är dömd till död och förintelse.
Såsom universum släcker sina tusentals stjärnor
Som förgäves ber om nåd
Men som ändå är dömda
dömda till att slockna och dö
släcks bödlarnas stjärnor en efter en.
De Förintas av den eviga klockan som styr den eviga processen
Den eviga processen
Som styr rättvisa
Ärbarhet och värdighet
Frihet och fred.
Universum regleras av
Rättvisans och rättmätighetens makt.

Och se
Och åt nåden le
Bödlarna försvann i sina egna avskrädens ruiner
Deras misslyckanden ledde dem
In i historiens sophögar av smuts
Dömda till förintelse är även mäktiga bödlar
Som via sina lagar, öknens lagar
Tar sig rätten att döda och förinta

På andras bekostnad åt dem
Levde dem
De livnärde sig på andras blod
Men se, även deras mäktighet begravs
Begravs av deras onda gärningar
Och se här, nu förintas även bödlarna, även deras stjärnor är dömda till död, förintelse och förgörelse.

Xosi