Du skildrade den vackraste bilden av lyckan. Del 2

0
98


Hon blev symbolen för den kurdiska kvinnans frigörelse från feodalism och klanmentalitet. Hon bävade inte för döden och valde den istället för fångenskap och slaveri. Vi på Kurd.se vill hedra en av historiens ärofyllda kvinnor genom att publicera en längre text om hennes liv i tre delar. Här kommer den andra delen i artikelserien.


Handbollmatchen
Gulnaz intresse för idrotten och aktivt deltagande på idrottsaktiviteterna i skolan är hennes mest framträdande karaktär. Hon var kapten för handbollen i skolan och spelade dessutom i volleyboll- och basketlagarna. Hennes största intresse var dock bordtennis. Hon var etta i Elazig och hon hade begett sig till Canakkale för att delta i Turkiet mästerskapet. Men på grund av vissa tekniska problem blev hon tvungen att dra sig tillbaka…

Hennes kreativa och äventyrliga personlighet avspeglade sig inom sporten. Det hon gjorde under matchen mellan Mehmet Akif gymnasiet utgör ett exempel på detta. Det var en viktig och historisk match och Gulnaz var lagkapten. Mot slutet av matchen fick vår målvakt rött kort och vi hade förbrukat vår rätt att ersätta spelare. Vi var i en svår situation, men var tvungen att vinna matchen. Gulnaz tog ett stort ansvar och ställde sig i målet. Vi var i sista minuten i matchen och hela salen jublade. Plötsligt fick Gulnaz bollen och hon började springa mot motståndarlagets mål. Det var som att hon hade glömt bort att hon var målvakt. Vårt mål lämnades tomt, bollen var hos Gulnaz och Gulnaz rörde sig framåt i hallen. Alla höll för andan och tittade på Gulnaz. Då och då hördes röster som skrek ”Gulnaz, gå tillbaka till målet”. Men Gulnaz fortsatte att springa med bollen till andra sidan och gjorde ett enastående mål. Alla pustade nu ut eftersom hon hade garanterat vinsten i matchen. När alla helt förvirrande och ivrigt tittade på henne, började hon fort springa tillbaka till målet. När hon närmade sig läktaren där vår skolas supporter satt, lyfte hon sina armar i luften och intog rollen som hejarklack. Hon sprudlade glädje hos alla supportrar. Hon gjorde en stor framgång som målvakt, spelare och hejarklack på samma gång. Hennes ansvarsfullhet, mångsidighet och uthållighet visade sig på det här sättet.

Gulnaz var även intresserad av fotboll. Hon missade inte någon match och speciellt inte derbymatcher. Flickor brukar inte intressera sig särskilt mycket för fotboll och hennes närmande till denna verklighet var därför av envishet. Hon närmade sig det ännu intensivare och var en stor Fenerbahce-supporter. I slutet av året hade hon tröttnat på turkisk fotboll och vänt sig till utländska lag. Hon supporterade det spanska Real-Madrid. Spanien drog Gulnaz uppmärksamhet mycket då Europa förde ett inbördeskrig mot landet… Men i en stad som Elazig, bemöttes inte tanken av att en ung flicka spelar fotboll, trevligt. Den där situationen bidrog till att hon motsatte sig reglerna. Hon värnade om sina egenskaper som en del av hennes identitet.

Teaterföreställningen
En annan del av Gulnaz sociala dimension var intresset för teater.  Hon brukade ta del i skolans pjäser och var väldigt bra på att spela. Under den tiden i Elazig uppskattades inte att tjejer gick på bio eller teater heller. I själva verket ogillades det starkt. Trots alla dessa omdömen, brukade Gulnaz alltid gå på dessa föreställningar tillsammans med en grupp vänner hon organiserat och med sina storasystrar…

Det låg ett gatukök precis vid vår skola och Gulnaz kände ägaren till den då de bodde i samma kvarter. Det fanns ett litet rum på baksidan av det här gatuköket. Medan andra kunder fick äta stående, så fick vi gå in i det lilla rummet och sätta oss runt det enda bordet. Baksidan av det gatuköket blev så småningom i en mening vår mötesplats… Mot slutet av gymnasiet började vi att röka. Då det var förbjudet att röka vid skolan var rökning tillåtet på vår mötesplats. Vi brukade även träffa andra personer som hade en demokratisk uppfattning och var från andra gymnasier på det stället. Gulnaz började inte röka på grund av ett behov eller liknande, utan det var ett svar på tabun: ”tjejer skall inte röka, och de skall definitivt inte röka på offentliga platser överhuvudtaget”. Men rökandet var givetvis även något som kom med tillväxten och vår önskan att vilja vara som våra äldre revolutionära–demokratiska systrar och bröder. Gatuköket hade blivit mötesplats för ofantliga diskussioner. Jag kommer aldrig att glömma  bort den gången då, jag tror även det var vår första och sista träff, jag träffade martyr Zinarin (Selma). Vi lärde känna varandra när hon kom dit en dag. Vi lärde även känna martyr Dersim (Aynur) där. Vi brukade diskutera de böcker och tidskrifter som vi läst intensivt. Gulnaz brukade även läsa upp dikter som hon hade memorerat av poeten Nazim på mötesplatsen.

Litteraturen
Hon älskade att läsa. Hon hade ett brinnande intresse för läsning. Redan i mellanstadiet brukade hon läsa böcker som beskrev revolutionen. I likhet med alla de ungdomar, som under den tiden hade en revolutionistisk uppfattning, började hon läsa Gorkijs litterära verk såsom ”En mor”, ” Min barndom” och ”Mina universitet”. Hon brukade även diskutera romaner som ” fängelset på Saigon” som handlar om befrielsekriget i Vietnam, ”Sandinos döttrar” som handlar om Nicaragua och ”Che Guavas memoarer”, med sina vänner och uppmanade de att läsa dessa litterära verk. Gulnaz älskade även Yasar Kemals romaner och läste alla de romaner som hon kunde få tag på av honom. Hon älskade även Bekir Yildiz…

Gulnaz tyckte dock bättre om dikter än romaner. Hon var ett stort Nazim Hikmet fanatiker. Hon kunde de flesta dikterna utantill. Hon gillade även Hasan Huseyin och Ahmet Arif. Bland de utländska poeterna gillade hon Pablo Neruda. Hon hyste sympati och gillade Neruda för att han var från Latinamerika… Hon var hängiven poesin och levde även ett liv som en. Hon var väldigt förtjust i en utav Nazims dikt som löd ”kan du skildra bilden av lyckan…”. En dikt som han ville att Abidin (Abidin Dino) ska skildra… Det kanske var för att hon själv sökte efter lyckan. Det var kanske även därför hon efter flera år senare gav mening åt detta i en dikt under hennes tid som gerilla… Hon verkade ha funnit lyckan när hon försökte att beskriva smaken av kampen och striden. Hon skildrade den dikt, som inte föll från hennes läppar under skolgången enligt detta: ”Låt Abidin komma och skildra den här kampens bild”… Gulnaz hade funnit lyckan som gerilla och hon besvarade Nazims fråga genom att skriva en dikt där hon definierade den…

I andra ring hade hon fått en hemläxa av litteraturläraren, där läraren hade bett klassen att besvara ”hur skriver man en självbiografi”. Gulnaz kom att läsa upp sin självbiografi för oss i min klass, som då gick i första ring. Hennes sätt att skriva och innehållet i texten var annorlunda. När alla andra hade skildrat en enkel självbiografi genom att beskriva sig själva och sin familj, så hade Gulnaz skrivit på ett helt annorlunda sätt. Såvitt jag minns så hade hon skrivit sitt namn, efternamn och födelseort i en rad under varandra och resten löd enligt följande: ”Ni kommer att minnas mig enligt detta i registreringen, men kommer detta att vara tillräckligt för er för att förstå mig? Kommer en arbetare i Vietnamn att känna till min passion till färgen grön? Kommer kvinnorna i Nicaragua att ha kännedom om att jag går ut på balkongen under min fritid och tittar på himmelen i timmar? Kommer de barn som målar skor att höra mitt intresse för böcker och dikter…?”… Hon hade använt sig av böckerna hon läst och vänt sig till dem. Hon hade skildrat sin sociala verklighet och egenskaper på ett liknande sätt och avslutade sin text med att skriva: ”är det informationen i registreringen som beskriver mig, eller är det detta? Registreringen kanske kan framföra, men det som beskriver mig är det jag skildrat”…

fortsättning följer…

Läs mer:
Du skildrade den vackraste bilden av lyckan. Del 1
Du skildrade den vackraste bilden av lyckan. Del 3

Kurd.se

Dela med dig på Facebook