Öcalan: Jag kan lösa konflikten

0
52

öcalan

Den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan fokuserade i sitt senaste uttalande på den oerhörd stora faran i att inte lösa den kurdiska frågan i Turkiet med diplomatiska och fredliga medel. Öcalan sade i sitt uttalande att lösningen av konflikten måste ske snarast och att lösningen ej längre kan uppskjutas. Öcalan uppgav att faktumet att det kurdiska folket valt honom som sin ledare är att han med berott mod nämner konflikten i dess helhet och anses på så vis som den förhandlande parten för det kurdiska folkets räkning.

 

Under sitt senaste möte med sina advokater den 15 april, gjorde den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan ett uttalande där han fokuserade på de händelser som har ägt rum under de senaste veckorna. Öcalan uppgav att PKK:s beslut att förlänga tidsfristen för vapenstilleståndet för att erbjuda Turkiet en chans att komma till förhandlingsbordet är PKK:s eget beslut och att han inte har varit en aktiv part i beslutet. I sitt uttalande uppgav Öcalan att det största hotet och den största faran ligger i faktumet att inte lösa konflikten och att problemet kommer på så sätt att kvarstå. ”Fokus och tyngdpunkt får inte läggas vid faktumet att tidsfristen för HPG-styrkornas passiva försvarsposition, som tagit form i ett vapenstillestånd, kommer att löpa ut den första juni. Fokus och tyngdvikt skall läggas vid de åtgärder som måste vidtas för att kunna lösa konflikten med fredliga och politiska medel”, sade Öcalan vidare. Den kurdiske folkledaren klargjorde för sina ståndpunkter genom att nämna följande faktorer:

 

”Det faktum som leder till att jag av mitt folk anses som den förhandlande parten för det kurdiska folkets räkning är att jag ej ändrar ståndpunkt och att jag fortfarande står fast vid mina principer och metoder. Jag värjer mig inte för att nämna och bejaka konflikten och den kurdiska frågan som helhet, trots faktumet att detta väcker motstånd och aggression hos motparterna. Jag menar inte att utpeka mig själv som den absolut enda parten att förhandla med, men i nuläget finns ingen annan som vågar sätta pennspetsen på de ömma punkter som finns för att kunna se, förstå och analysera konflikten och kräva en heltäckande lösning av den. Jag önskar innerligt att det fanns fler parter som skulle kunna förhandla i mitt ställe, men ingen annan vågar sätta pennspetsen på alla de smärtsamma faktorer som konflikten i sig inrymmer och i detta läge är jag den enda parten som kan förhandla för mitt folks räkning. Jag vill ännu än gång upprepa att en uppskjutning av konfliktens lösning utgör det största hotet och den största faran för alla parter. Konflikten måste få en snar lösning. Naturligtvist finns det även personer inom den turkiska generalstaben som har förstått att en lösning måste komma till stånd inom kort. Ett exempel är en person som Salim Dervisoglu och ett flertal andra som delar hans uppfattning. Dessa nämnda parter känner till detta faktum som jag nämner här.”

 

För att en lösning av konflikten skall komma till stånd är jag beredd att göra allt som åläggs mig

Den kurdiske folkledaren sade vidare att han är beredd att göra vad som åläggs honom, om det skulle bli aktuellt med en lösning vid förhandlingsbordet. Öcalan uppgav att han försökt att få till stånd en fredlig lösning av konflikten i 15 års tid. Öcalan vände sig till Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan och landets president Abdullah Gül och klargjorde för faktumet att en snar politisk lösning av den kurdiska frågan måste frambringas. Öcalan klargjorde vidare de åtgärder som skulle vidtas och som alla parter måste vara aktiva samt delaktiga i med hjärta och själ.

 

”En samhällsomfattande demokratisk kongress [översättning från kurdiskans ”Kongreya Civaka Demokratîk”, red. anm.] är en nödvändighet och måste snart hållas. Denna kongress måste vidta de nödvändiga åtgärder som krävs för demokratiseringsprocessen av såväl det turkiska som det kurdiska samhället.”

 

Arresteringarna mot DTP får ej sammankopplas med KCK:s system

I sitt uttalande fokuserade den kurdiske folkledaren även på arresteringarna mot DTP [Demokratiska samhällspartiet, red. anm. ] och uppgav att det inte är rätt att sammankoppla händelseförloppen med KCK:s system av naturliga skäl.

 

”KCK [Kurdistans samhällsunion, red. anm.]  befinner sig i bergen med sitt styre, sina militära baser och sitt system som helhet. Därför är det inte rätt att sammankoppla dessa skeenden genom att hävda att arresteringarna mot DTP äger rum på grund av de närmanden och de kontakter som finns mellan KCK och DTP. Dessutom finns det stora skillnader mellan de två olika systemen. KCK är en rörelse som har sitt högkvarter i de kurdiska bergen, de har sitt högkvarter i Qendil. DTP är ett politiskt parti som har sina organisationer och sina politiska plattformer här och inte någon annanstans. De krafter som ligger bakom arresteringarna mot DTP påstår att de har hållit partiet och dess organisationer och plattformer under ständig bevakning i två års tid. Jag har tidigare nämnt och pekat på vikten av att skapa akademiska plattformer och organ och hur dessa akademiska plattformer och organ kan etableras i hela samhället. Det kan omfatta samhällets alla delar såväl större städer och tätorter i form av metropoler och smärre orter i form av byar och avlägsna småsamhällen. En organisation som formats till en akademisk plattform kan även omfatta en mindre grupp av människor på tre eller fyra personer i de mindre orterna. Gruppens och ortens storlek har ingen betydelse i sig själva för skapandet av dessa akademiska plattformer och organ där alla frågor och problem kan diskuteras. Det som är av stor vikt är att dessa organ och plattformer skapas av personer med en hög akademisk utbildning bakom sig. Även inom AKP finns det många akademiker. Dessa akademiska organ och plattformer måste vara sammankopplade med det som nämnts här ovan, den samhällsomfattande demokratiska kongressen. Den samhällsomfattande demokratiska kongressen måste vara aktiv och omfatta alla de delar som behövs för att kunna klargöra för sin vilja och för vilken politik den kommer att föra. Dessa punkter måste vara mycket tydligt klargjorda för allmänheten. Man måste även klargöra för vilka strategier och vilka vägar som skall följas för att kunna arbeta för sina strävanden. Andra organisationer och rörelser kan också följa samma exempel. Jag har vid flera tillfällen nämnt att syftet med skapandet av politiska akademier är att föra en politik som gynnar demokratiseringsprocessen.”

 

Valet av Anders Fogh Rasmussen kan leda in NATO i en ny politisk utvecklingsprocess 

Öcalan utvärderade och analyserade även de händelseförlopp som har ägt rum inom NATO, där valet av Danmarks premiärminister som NATO:s generalsekreterare nu blivit ett faktum och uppgav att valet av Rasmussen är ett medvetet val i syfte att leda in NATO i en ny politisk utvecklingsprocess. Den kurdiske folkledaren uppgav i sitt uttalande att NATO kommer att genomgå en ny politisk utvecklingsprocess och klargjorde för sina ståndpunkter genom att belysa följande faktorer:

 

”NATO kommer att genomgå en förändringsprocess och en NATO i ledning av Rasmussen kommer att ändra många av sina tidigare politiska karaktärsdrag och även sina politiska riktningar. Detta kommer i sin tur att influera NATO:s politiska närmanden vad gäller PKK. Det kan leda till att NATO:s inställning till PKK förändras och blir därav mjukare. Det kan leda till att NATO kommer att öka sin förståelse för PKK och dess syfte att lösa den kurdiska frågan med fredliga medel. I så fall kommer det att leda till att en ny politisk utvecklingsprocess påbörjas.”

 

Ilker Basbugs uttalande om ”Turkiets folk” var ett svar på mitt tal 

Den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan uppmärksammade även den turkiska generalstabens ledare Basbugs yttrande, som brukat orden ”Turkiets folk” i sitt senaste uttalande. Öcalan uppgav att Basbugs yttranden som inrymmer orden ”Turkiets folk” är i själva verket ett svar på hans [Öcalans, red.anm.] yttranden och åsikter i fråga, men att dessa yttranden är ett bristfälligt och otillräckligt svar som inte täcker problemet i dess helhet. Öcalan sade vidare att den turkiska politiken med alla turkiska politiker i spetsen har sedan länge inramats av en enda ideologi. Öcalan fortsatte att fokusera på den turkiska generalstabens ledare Ilker Basbugs årliga redogörelser för den turkiska militären som ägde rum den 14 april. Öcalan underströk speciellt användandet av orden ”Turkiets folk” som Basbug hade brukat sig av i sina yttranden och uppgav att dessa yttranden även hade uttalats av Mustafa Kemal Ataturk under hans tid.

 

”Basbugs yttranden om ”Turkiets folk” är ett svar på mina yttranden, men det är dock ett bristfälligt och otillräckligt svar. I sina yttranden diskuterar Basbug ämnet, men han gör det väldigt kortfattat vilket leder till att endast en bråkdel av konflikten synliggörs. Basbug borde ha gått vidare i ämnet när han väl hade tagit ett steg i rätt riktning och redogjort för hur en autonomi för kurderna i norra Kurdistan som bor inom Turkiets geografiska gränser skulle se ut och vad denna autonomi skulle omfattas av. En autonomi för kurder inom Turkiets geografiska gränser var i själva verket Mustafa Kemal Ataturks avsikt. I själva verket ville Mustafa Kemal bevara och värna om kurdernas unika ställning vad gäller språk, kultur och politik i det turkiska samhället. Jag väntar fortfarande på att Basbug skall redogöra för denna ståndpunkt. Varför han inte gör det kan inte jag förstå! Trots allt är dessa yttranden ett steg i en positiv riktning och de har öppnat en tidigare låst port, men mer än så är det inte. Militären kan enbart klargöra för vissa delar av frågan, det andra får överlåtas till politikerna.”

 

Turkiets politiker har alla fastnat i samma ideologi

”De har alla fastnat i samma ideologi och kommer inte loss. De kan inte frigöra sig från sina forna ståndpunkter som blockerar dem från många möjligheter. Den enda politikern som delvis förstod konflikten i Turkiet efter Mustafa Kemal var Özal. Özals viktigaste styrka låg i faktumet att han både förstod och kunde föra en praktisk politik. Han ville vidta åtgärder för att frågan skulle lösas med fredliga och politiska medel. Han var den som åtminstone sökte de vägar och möjligheter som fanns för att kunna få till stånd en lösning på konflikten. Jag vill här understryka vikten av att det förs en politik, som på allvar närmar sig problemen i deras helhet, men i Turkiet finns ingen som i nuläget är i likhet med Özal och Mustafa Kemal för en seriös politik. Dagens politiker i Turkiet kan inte ta på sig rollen att skapa och föra en seriös politik som inrymmer en lösning av konflikten. De är alla svaga och har helt enkelt inte den kraft och mod som krävs för att kunna föra en seriös politik. De har heller ingen avsikt eller vilja att förstå problemen.”

 

Öcalan underströk vikten av att kunna förstå den kurdiska frågan i dess helhet och klargjorde för innebörden av dess lösning. ”Om den kurdiska frågan blir löst inom kort i Turkiet kommer Turkiets inflytande, dess roll och dess vikt att öka inom hela Mellanöstern, i likhet med den betydelse, den vikt och den starka roll och inflytande som dagens Storbritannien har inom den Europeiska unionen (EU)”, uppgav Öcalan. Öcalan riktade sitt manande till Turkiets premiärminister Erdogan och landets president Gül och sade följande:

 

”Om den kurdiska frågan får en fredlig lösning kommer demokratin att bli ett faktum som sprids över hela Mellanöstern. Det är detta som jag önskar av Erdogan och Gül. Men jag vet inte om min vädjan kommer att besvaras. Erdogan och Gül är två personer med en stark förankring i den turkiska statsideologin. De är på så sätt ej kapabla till att utveckla en politisk basis för en lösning och de kan inte heller skapa en politik som bereder vägen för någon lösning. CHP och MHP följer samma mönster. De har alla fastnat i samma ideologi, den turkiska statsideologin. I själva verket omfattas deras politik inte av någon ideologi. Hos dem finns ingen förståelse och inget mod. Att vare sig ha mod eller förståelse leder i sin tur till avsaknad av en politisk attityd. De har fastnat inom sina ideologiskt förankrade gränser och kan inte komma loss. Hur har ni tänkt er en lösning och vad skall ni göra för att få till stånd en politik som kan frambringa en lösning? Om konflikten inte skall lösas av er, vem skall då lösa den? Den politiska utvecklingen har i många år varit blockerad av engelsmännen i syfte att hindra en lösning. Om ert syfte också är att förhindra en lösning blir även ert handlande en handling som är till gagn för engelsmännen och deras politik. Adnan Menderes blev avrättad, och fortfarande vet ingen varför han blev det. Under de åren, då det fanns konflikter mellan öst och väst och då den politiska skalan omfattades av två olika block ägde många krig rum och många människor miste sina liv. Varför det? Det är ingen som vet. Turkiet och dess politik omfattas inte av någon politisk logik. Det finns härav inget utrymme för vare sig förståelse eller dialog. Den nuvarande politik som förs sägs vara islamiskt förankrad politik, men i själva verket är det överhuvudtaget inte det. Den politik som förs har vare sig en historisk eller en religiös islamisk förankring. De har varken förståelse för islam eller tro på Islam. De är mer ovetande och icketroende än vad Ebu Cehil var på sin tid. Som ni vet var Ebu Cehil ägare av Mecka. Men senare övertogs Mecka av Islam och blev dess hela centrum.  De krafter som säger sig själva föra en politik med en islamisk förankring känner inte ens till detta faktum som jag nämner här. Med en sådan historisk och politisk okunnighet kan inget av det de säger sig värna om och försvara, bevaras. De som var totalt inställda på att bevara unionen, de så kallade unionisterna [översättning från kurdiskans ”Îttîhadperweran”, red. anm.] förstörde ett helt imperium under det Ottomanska rikets tid. De förstörde hela det Ottomanska riket med sin felaktiga politik. Deras politik ledde inte enbart till imperiets sönderfall utan även till att den politiska utvecklingsprocessen avtog och urholkades. Detta är ett faktum som även har haft stor påverkan på dagens Turkiet.”

 

Trepartsmötena kan inte lösa problemen  

Den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan analyserade den trepartskoordinerade organisation som har bildats mellan regeringsrepresentanter från Turkiet och Irak å ena sidan och den amerikanska militären, som i nuläget har sina militära baser i Irak för att bekämpa den kurdiska PKK-gerillan.

 

”Dessa möten är i sig själva klara bevis på att de tre parterna som berörs befinner sig i stora svårigheter i sin strävan att bekämpa PKK-gerillan. De är maktlösa och är inte kapabla att ta några produktiva beslut i en annan riktning eftersom de har fastnat i tron att de är förmögna att helt kunna utplåna gerillarörelsen. Dessa möten kommer inte att leda någonstans. Om pressen på gerillarörelsen ökar för att lämna södra Kurdistan [norra Irak, red. amn.], vad kommer då de att ta sig till? Tänk er själva vilka folkliga explosioner detta skulle innebära inom Turkiets gränser. Tänk er själva hur detta skulle bli, när all den kraft av aggression och besvikelse som har samlats i folkets hjärtan och själ i tiotals decennier får ett explosionsartat utbrott. Det är detta som jag anser vara det största hotet och den största faran för både det turkiska och det kurdiska samhället. Ni säger att arbetslösheten i Turkiet är omkring 40 procent. Om den nu är så hög i de turkiskdominerade områdena är den dubbelt så hög i de kurdiskdominerade områdena, kanske kan den vara omkring 80 procent där.  Om All denna kraft av besvikelse och aggression resulterar i att dubbelt så många kurdiska ungdomar organiserar sig i gerillan och det kurdiska samhället utvecklas i en total radikal politisk riktning, kommer de explosionsartade förloppen att vara 40 gånger högre än vad de hittills varit på andra platser i världen och i området.”

 

I Turkiet har frågorna och problemen hittills inte teoretiserats
Öcalan fokuserade även på försöken att sammankoppla PKK med Ergenekon-organisationen, som har sina kopplingar till den så kallade djupa staten i Turkiet. Öcalan sade vidare att det är den politiska Ergenekon-organisationen, vars mål är att stoppa alla politiska förändringsprocesser, som är den farligaste formen av Ergenekon-organisationer och underströk vikten av att kunna förstå vilken annan form som kommer att bildas efter den gamla slopade Ergenekon-organisationen som nu är på väg mot sin undergång. ”Vilken organisation eller liknande Ergenekon-rörelser kommer amerikanerna att bilda efter att ha slopat den gamla organisationen? Det är detta som är viktigt att kunna förstå. Den politiska Ergenekon-organisationen är djupare och farligare. Det är därför mycket viktigt att kunna förstå vad som kommer att hända härnäst och vilken ny organisation och rörelse som kommer att ersätta den forna Ergenekon-organisationen”, fastslog Öcalan.

 

Öcalan analyserade vidare de konflikter och problem som blir alltmer tydligare i Turkiet och uppgav att frågorna och problemen i Turkiet inte har teoretiserats.

 

”De frågor, de problem och komplikationer som uppstår i Turkiet har inte teoretiserats. Kunskapen om att göra analytiska granskningar och skaffa sig en förståelse och en logisk förankring på en teoretisk basis finns inte vare sig bland turkiska politiker eller inom den turkiska politiken. De har ingen teoretisk basis att stå på. Därför har även deras praktiska basis inom den politik de för inget värde i sig och den är resultatlös. Jag har klargjort för dessa ovannämnda faktorer i mitt försvarsbrev för Europadomstolen. Jag sammankopplar alla dessa konflikter och problem med kapitalismens natur, som i sig själv utgörs av ett system vars grunder har lagts av personer med svaga personligheter och inhumana värden.”

 

Öcalan fortsatte med sina analyser av händelserna kring Ergenekon-organisationen genom att klargöra för följande faktorer:

 

”Man kan säga att Ergenekon-organisationen har genomsyrats av två utvecklingsfaser. Den ena utvecklingsfasen startade 1925 och fortlöpte fram till någon gång under 1950-talet. Den andra utvecklingsfasen startade i slutet av 50-talet. Personer som Fevzi Cakmak, Recep Peker och Ismet Inönu hade tilldelats de huvudsakliga rollerna för skapandet av Ergenekon-systemet under dess första utvecklingsfas. Denna första utvecklingsfas ledde till att en stat inrättades, vars huvudsakliga grunder blev att föra en politik med anti-islamiska och anti-kurdiska riktlinjer. Den turkiska staten utvecklade sin egen säregna teologi som i sin tur utsatte även Mustafa Kemal Ataturk för ett politiskt svep under hans tid som Turkiets regent.”

 

Öcalan gick vidare i sina analytiska granskningar av Ergenekon-organisationen och belyste följande faktorer:

 

”Den politiska organisationen som står för organiseringen av den turkiska statens och den turkiska militärens krigföring i Kurdistan utgör bara en liten gren av den heltäckande Ergenekon-organisationen. Den huvudsakliga och största delen av detta organ utgörs av den politiska Ergenekon-organisationen och den är mycket djupare och farligare än den lilla militära Ergenekon-organisationen. Den största och intensivaste styrkan ligger i den politiska Ergenekon-organisationen. Den militära grenen inom organisationen utgörs enbart av en liten del och styrs av de militära ledare som tilldelats uppgiften att styra den. Cossiga uppger i ett uttalande att den Ergenekon-organisation som finns i Turkiet utgörs av en mer säregen och unik verksamhet. I själva verket slopades Gladio-underrättelsetjänstens inflytande i Europa mycket tidigare än vad den gjorde i Turkiet. Av naturliga skäl är Europa snabbare med att minska och osynliggöra dessa typer av underrättelseverksamheter. Personer som Dogu Perincek uppger sig själva vara mot USA och kapitalismen och påstår att de verkar för att motverka deras politik, men detta stämmer inte alls!  I själva verket är de systemets gynnare och lakejer. Men de är inte ens förmögna till att bli systemets gynnare och lakejer.”

 

Den kurdiske folkledaren sammanfattade händelseförloppen kring Ergenekon-organisationens slopande och drog följande slutsatser:

 

”Det viktigaste kvarstår att se, det jag åsyftar är ersättandet av den slopade organisationen som utgjordes av den Ergenekon som är nu på väg att helt försvinna. Vilken ny organisation kommer USA att skapa och hur kommer de att ersätta den slopade Ergenekon-rörelsen i Turkiet?  Frågorna kvarstår om Hur den nya Ergenekon kommer att skapas, Vad som kommer att ersätta den gamla Ergenekon-rörelsen och Var den nya organisationen kommer att ta plats inom det politiska systemet Turkiet.”

 

Den kurdiske folkledaren analyserade  även valet av Danmarks premiärminister Rasmussen till NATO:s generalsekreterare genom att dra följande slutsatser:

 

”Avvisandet av Turkiets veto i frågan är av vikt att minnas och fundera över. Roj TV användes enbart som ett svepskäl eller en anledning i syfte att kunna förhindra en politisk utveckling i en annan riktning. Men grunderna till detta nya system hade redan i förväg lagts fram och det är detta faktum som Turkiet inte kan förstå. Även om Turkiet hade lagt fram sitt veto mot förslaget tio gånger, hade ändå vetot avvisats och ogiltigförklarats. Valet av Rasmussen innebär en ny organisering av NATO där NATO:s militära insatser och dess stödjande militära aktiviteter till dess medlemsländer i dess nuvarande form, kommer att bli historia inom en snar framtid. Valet av Rasmusen innebär skapandet av en ny organisation. Rasmussen har ålagts uppgiften att leda utvecklingsprocessen inom organisationen i en annan riktning och en annan politisk formation. För Turkiets del kommer detta faktum att få följande konsekvenser: USA och NATO kommer inte att ge Turkiet samma militära och politiska stöd som tidigare.”

Kurd.se